Wonderchild, 25
Submitted Jul 17, 2007
Have met my father Wonderchild has met her father
The lack of a present father has always haunted me. As a small child I felt so rejected because my older sisters had a better contact with our father. We as him at holidays but to me he has never been more than a stranger. It maid my feel like less of a person and made me a girl with a broken heart.

For over 15 years I had a stepfather. I thought of him as a parent, beliving that he saw me as his child, we all lived as a family until he smashed all our illusions about him and betrayed us all. I had to face the truth that he had never loved me like a child. Here I was, 22 years old and without a father again. He let my down and once again I felt like that little girl with wonder in her mind, anger on the inside and a broken heart.

It's hard for people to understand. I've felt ashamed to say that I have a father who is totaly indifferent. And I felt envy, I still do. How different would it be to have grown up as a daddysgirl? To not feel so damn unworthy.

I'm 25 today and I realized that all the men in my life have let me down in different ways. Fathers and boyfriends. I dont want to feel like a victim but I don't know how not to. I simply don't know how to comfort that sad girl I still carry around.
1 comment:
Sep 03, 2007, emma wrote:
Hej wonderchild!
Jag skriver till dej på svenska för jag såg att du var svensk. Jag vet egentligen inte vad jag vill säga mer än att det gör ont i hjärtat att läsa din historia. Jag fårstår att du har en stor sorg inuti dej som du bär på. Jag önskar att du ska få se känna och till fullo förstå i ditt hjärta någon dag att allt det som har drabbat dej ligger långt bort från det du förtjänar och är värd. Hur hel och sund du är i dina känslor, och hur trasig och sjuk din pappa måste vara som inte har förmågan att vara den pappa han är skyldig dej att vara. Jag hoppas att du i ditt hjärta får förstå att det finns ingenting du kunde eller kan göra för att ändra de osunda hos din pappa som gör att han agerar som han gör. Du är och kommer alltid att vara en perfekt tjej värd att älskas så som barn är även när dom blivit vuxna. jag vet för jag har själv barn och det finns inget min flicka kan göra som skulle betyda att hon inte förtjänar kärlek från båda sina föräldrar. Min dotter är också en "lost daughter" och det är därför jag hittat till denna sida. Hon är bara tolv och jag vet att hon ska bearbeta sorgen i många år. Jag ser henne som vuxen när jag läser din historia och jag önskar dej allt gott. Jag önskar att du ska få sörja och vara arg och ledsen ända tills den dag då du känner dej tillräkligt hel för att våga lita på och få uppleva att alla inte är som de män och pojkar du träffat. Du är fin och värdefull och jag kommer att tänka på dej och hoppas att du varje dag ska älska dej själv och vara rädd om dej och när du litar på det kommer du en dag att träffa en man/pojkvän som ser på dej hur värdefull du är och han kommer att ha förstånd att ge dej det du hela tiden har förtjänat. Tills dess ska du vara snäll mot dej själv som om du vore din bästa vän.
Jag tänker på dej. Hälsningar Emma