Min pappa bara försvann när jag var 5 år. Min mamma och min pappa separerade när jag var runt 4 år. Varje helg hämtade han mig och min bror för att åka till honom. Men en dag kom han inte, han varken ringde eller nånting och vi fick inte tag i honom.

Varje dag efter skolan gick jag hem för att sätta mig och vänta på honom, det pågick länge. Jag var för liten för att förstå att han hade lämnat mig. När mina vänner frågade om jag ville göra något så sa jag: "Nej jag kan inte, jag ska hem och vänta på pappa". Pga det förlorade jag också många vänner.

Den jobbigaste tiden var när jag blev lite äldre och började förstå att han verkligen hade lämnat mig.

Jag har skrivit runt 100 brev till honom, utan att få svar. Förut lade jag all skuld på mig själv, men nu har jag inte alls samma känsla av att det var mitt fel att han stack.

Det som har hjälpt mig mycket är att skriva ner mina tankar och kännslor.

Jag skulle vilja träffa min pappa igen, men jag vet inte om jag vågar, jag är rädd att han inte alls är som jag tänkt mig eller som jag minns honom.

3 comments:

hej, jag är en tjej på 14 som själv blivit övergiven i perioder (3 år här och 5 år där osv)... Efter mkt om och men har jag fått kontakt med min pappa och umgås med honom...
När jag läste din del om hur du brukade tacka nej till dina kompisar för att gå hem och vänta på pappa blev jag både rörd och förbannad! Hur kan man som pappa bara överge ett litet barn?

/Rebbii

Hej

Jag heter Andreas Viklund och jobbar på Utbildningsradion och ett radioprogram som heter Barnaministeriet – och som handlar om allt som rör barn och ungdomar och deras tillvaro. Just nu håller jag på med ett program om skilsmässor och ska göra ett reportage om hur det är att växa upp med en frånvarande pappa – vilka spår det lämnar och vilka känslor som kan komma (sorg, ilska, hat och så vidare). Jag gick in här i forumet för att kolla lite hur det resoneras kring det här och så kom jag fram till ditt inlägg och blev alldeles berörd. Shit, att man kan behandla sitt barn så.

Jag skulle gärna vilja prata med dig om de här sakerna, men eftersom det är ett både svårt och viktigt ämne (och väldigt personligt) så förstår jag att du har en massa frågor och tveksamheter inför att prata med en journalist. Så om du känner att du har lust så får du gärna kontakta mig på andreas@radiomakaren.se eller 0708-55 45 66 så kan jag förklara mer och berätta om vad vi gör. Men det kan vara bra att veta din berättelse är viktig och att om vi kommer överens om en intervju så kan vara anonym.

Jag hoppas att vi hörs!

Andreas Viklund
Radioproducent
0708-55 45 66
andreas@radiomakaren.se

Hej !  min pappa övergav mig och min syster ! precis som din. mina föräldra skillde sig och vi träffade honom först varannan vecka sen blev det varannan helg och en dag ringde han bara till min mamma och sa att han aldrig mer ville träffa oss. så vi åkte aldrig mer till honom. jag var så liten då att jag förstog inget men det gjorde min syster. under åren nu har jag börjat tänkt på det mer och mer. jag skickar brev och julkort men får ingenting tillbaka. jag brukar träffa min farmor ibland i hemlighet för pappa vill inte att hon ska träffa oss. han sa att vi förstörde hans liv. jag har inte träffat han eller pratat med han på sex år ungefär !

// Kajsa !