Elsa-Miranda, 17
Jag heter Andreas Viklund och jobbar på Utbildningsradion och ett radioprogram som heter Barnaministeriet – och som handlar om allt som rör barn och ungdomar och deras tillvaro. Just nu håller jag på med ett program om skilsmässor och ska göra ett reportage om hur det är att växa upp med en frånvarande pappa – vilka spår det lämnar och vilka känslor som kan komma (sorg, ilska, hat och så vidare). Jag gick in här i forumet för att kolla lite hur det resoneras kring det här och så kom jag fram till ditt inlägg och blev alldeles berörd. Shit, att man kan behandla sitt barn så.
Jag skulle gärna vilja prata med dig om de här sakerna, men eftersom det är ett både svårt och viktigt ämne (och väldigt personligt) så förstår jag att du har en massa frågor och tveksamheter inför att prata med en journalist. Så om du känner att du har lust så får du gärna kontakta mig på andreas@radiomakaren.se eller 0708-55 45 66 så kan jag förklara mer och berätta om vad vi gör. Men det kan vara bra att veta din berättelse är viktig och att om vi kommer överens om en intervju så kan vara anonym.
Jag hoppas att vi hörs!
Andreas Viklund
Radioproducent
0708-55 45 66
andreas@radiomakaren.se
Submitted Jan 5, 2007
|
Elsa-Miranda has never met her father |
|
Elsa-Miranda would like to meet her father |
|
Elsa-Miranda tried to contact her father, but recieved no reply |
My mom had been together with my father for quite a long time, before she found out she was pregnant. My father had cancer like two years before they met, and he thought he couldnt have children. I think he got afraid, but he decided he wanted me anyway.
When my mom was 8 months pregnant, he stoped calling and visit her.
He had changed his mind, and had a new girlfriend.
My mom sent pictures of me every year, but he never replied.
I have sent him like 300 letters and even travelled to Denmark (were he now lives) but he doesn't want to see me.
It really makes me feel unwanted, like there is something wrong with me. How is it possible that he doesn't want to even see his own daughter.
I often think about him and get sad.
When my mom was 8 months pregnant, he stoped calling and visit her.
He had changed his mind, and had a new girlfriend.
My mom sent pictures of me every year, but he never replied.
I have sent him like 300 letters and even travelled to Denmark (were he now lives) but he doesn't want to see me.
It really makes me feel unwanted, like there is something wrong with me. How is it possible that he doesn't want to even see his own daughter.
I often think about him and get sad.
2 comments:
Jan 22, 2007, AV wrote:
Hej Elsa-MirandaJag heter Andreas Viklund och jobbar på Utbildningsradion och ett radioprogram som heter Barnaministeriet – och som handlar om allt som rör barn och ungdomar och deras tillvaro. Just nu håller jag på med ett program om skilsmässor och ska göra ett reportage om hur det är att växa upp med en frånvarande pappa – vilka spår det lämnar och vilka känslor som kan komma (sorg, ilska, hat och så vidare). Jag gick in här i forumet för att kolla lite hur det resoneras kring det här och så kom jag fram till ditt inlägg och blev alldeles berörd. Shit, att man kan behandla sitt barn så.
Jag skulle gärna vilja prata med dig om de här sakerna, men eftersom det är ett både svårt och viktigt ämne (och väldigt personligt) så förstår jag att du har en massa frågor och tveksamheter inför att prata med en journalist. Så om du känner att du har lust så får du gärna kontakta mig på andreas@radiomakaren.se eller 0708-55 45 66 så kan jag förklara mer och berätta om vad vi gör. Men det kan vara bra att veta din berättelse är viktig och att om vi kommer överens om en intervju så kan vara anonym.
Jag hoppas att vi hörs!
Andreas Viklund
Radioproducent
0708-55 45 66
andreas@radiomakaren.se
Feb 09, 2007, idah wrote:
jag vet inte vad jag ska skriva, jag saknar ord. men jag vet hur det känns att söka efter någon som inte vill ha med en att göra. jag har rest till malmö tusentals gånger och stått och ringt på hans dörr i timmar när han varit hemma men han vägrar öppna. hoppas det går bra med intervjun! kram idah