080516 - Min pappa dog när jag var 14, skulle fylla 15 två veckor senare. Många förlorar sina föräldrar  när dom redan är barn, så dom inte hinner lära känna sina föräldrar. Trots att jag var 14 år så har han missat mycket i mitt liv, min skolavslutning i nian, min student, mitt första jobb, min första lägenhet, min systers första hus osv. Jag har fortfarande inte fattat att han är borta. Ibland ser jag hans arbetsbil köra förbi och ännu kollar jag in i bilen för att se om det är pappa som kör. det är inte förens efteråt som jag förstår... Och nu i efterhand, när jag blivit äldre, så har jag fått reda på saker om min familj som jag inte vetat innan, hemska saker. jag tycker det är skönt att prata om pappa, men när jag pratar om hans död så förstår jag inte ens det själv. jag känner mig så dum som aldrig är på hans grav. jag vill dit. men glömmer bort det ofta. och jag får sån ångest. vad beror det på? varför glömmer jag? för jag inte vill veta sanningen? varför varför varför.. jag vill bara att han ska komma tillbaka. jag saknar honom mer än något annat. vila i frid pappa. 030312