Jag har alltid varit pappasflicka.
Jag har alltid velat varit hos pappa & alltid känt mig hemma där.
Min mamma & pappa skiljde sig när jag var 3 - 4 år.
Så när jag var vid nio årsåldern så bodde jag hos pappa bara varannan helg & det tyckte ju jag var jättekul.
Pappa hittade alltid på en massa roliga saker, med min storasyster magda, min storebror emil & min lillebror jonathan.
Han brukade ta med oss ut & fiska på sommaren, åka på max mitt inatten, tälta i skogen, åka & bada, ha vattenkrig, filmkvällar, tvspelskvällar och han brukade berätta spökhistorier.
på vintern brukade vi åka & pimpla, åka skoter, vara ute & leka.
Jag tycker inte man kan bli för stor för att ha kul med sin familj, aldrig.

NU har pappa en ny tjej & dom har fått två barn tillsammans.
Dom bor kanske 3 km från min mamma, där jag bor på heltid.

DET var den 30 juni 2009 allt rasade ihop.
Pappas tjej vart skitsur på mig & jag bröt ihop.
Jag smet ut klockan ett på natten, gick & la mig i ett dike.
Efter en timme gick jag ner på mitt rum & packade ihop alla saker.
Jag började skrika på pappa att jag ville hem till mamma & han skjutsade mig hem.
När jag kom innanför dörren så såg mamma brydd ut & jag började gråta ännu mer.
Sen pappa flyttade ihop med hans tjej har jag & jonathan bott där två veckor sen två veckor hos mamma.

1 JULI 2009
Så skulle pappa & hans familj åka till orsa.
Jag ville ju såklart följa med, men jag ville inte åka i samma bil som pappas tjej så jag fick åka med min morbror som också skulle dit.
Men då ringde pappa till han & sa att inte jag fick åka med han.
Då vart ju jag såklart ännu mer ledsen & jag vart hemma.
Pappa ringde ingenting, ingenting alls..

EFTER nån vecka kom min storasyster hit, hon bor nu i skåne med sin mamma.
Jag valde att åka till pappa för att träffa henne, eftersom vi inte hade setts på 3 år..
Men jag sov iallafall där i en vecka.
Jag pratade nästan ingenting med pappa & hans tjej pratade jag typ med inte alls.

EFTER att jag hade åkt hem till mamma igen.
Så hörde jag ingenting från pappa, inget sms ens.
Jag mådde sämre & sämre.
Jag gjorde dumma saker som jag verkligen ångrar & under den veckan min syster var hos pappa så gjorde jag en dum sak medans pappa var i samma rum.
Jag ville att han skulle se hur dåligt jag mådde, men han märkde ingenting.
Det kanske låter knäppt, men jag visste inte vad jag gjorde då..
Jag blev helt enkelt knäckt.

Jag brukade gråta varje kväll & undra vad jag hade gjort för fel.
Varför han aldrig ringde...
Jag skickade mejl till han, men han svarade inte.
Jag skrev vad jag tyckte & hur jag mådde..
Men senare fick jag ett svar, kan inte du & jonathan komma varannan helg?
Jag vart helt paff, varför bara varannan helg?
Jag började tänka, vill han inte ha oss längre eller vill han inte se oss lika mycket?
Sånna tankar tänkte jag hela tiden, bara dåliga.
Jag skrev iallafall att jag inte ville träffa hans tjej, men att jag saknade han & mina två småsyskon som var där.

NU igår så kom min storasyster till pappa igen.
Jag sov där igår till idag, det kändes inge bra.
Jag kände mig inte välkommen, jag kände mig inte hemma.

Under det här året har jag gått hos en kurator, eftersom jag har mått så dåligt som jag gjort.
Det har hjälpt otroligt mycket, nu så tänker jag på att det är pappa som förlorar på det här & varför ska jag gå runt & må dåligt när han inte ens förstår vad som har hänt?
Jag har förlorat mitt pappa på ett sätt & han har förlorat två av sina barn.
Men han verkar inte bry sig, så varför ska jag?
Det låter konstigt, men jag orkar inte mer.
Jag orkar inte må dåligt, så jag har lärt mig nu att han ska inte få trycka ner mer.
Jag har det bättre nu, med mamma & hennes kille.
Men visst saknar jag pappa, men han finns inte längre.
Han har blivet en annan....

DET var otroligt skönt att skriva allt det här, även fast det var mycket.
TACK FÖR ATT DEN HÄR SIDAN FINNS!

/ johanna.